Att söka rötter

I samband med programmet erbjuds vi möjligheten att starta en sökning efter vår biologiska mor. Man har även möjlighet att få träffa sin fosterfamilj om det går.

Om man söker själv utgår man först och främst från sina adoptionshandlingar. Om man inte har sina papper kan man beställa kopior från socialnämnden/folkbokföringsregistret och den organisation som förmedlade adoptionen. Det finns ganska mycket information på nätet om detta och även böcker. Tillvägagångssättet för att söka kan skilja sig beroende på land så jag tänker inte gå in så mycket på det nu. Vi åker ju lite gräddfil om jag uppfattat saker och ting rätt, och sökningen startar på en gång i Korea om man så vill.

Det kan ta mycket lång tid att hitta familj i Korea. Det blir inte enklare av att det bara finns mellan 270-280 efternamn i Korea, varav ungefär 250 fortfarande används. Med tanke på att det bor nästan 50 miljoner i Korea är det väldigt många som har samma namn. Sedan tillkommer andra omständigheter, tex kan man ha övergivits eller lämnats in anonymt. Då finns det kanske ingen information om den biologiska familjen. Även om man har påbörjat en sökning nu är det inte säkert att de hittar någon i tid till augusti.

Det händer också att man hittar den biologiska modern men att hon tackar nej till att träffas. Till detta kan det finnas många olika skäl. Hon kan ha gift (om) sig utan att ha berättat att hon har adopterat bort ett barn tidigare i livet, eller har hon kanske tänkt lämna adoptionen bakom sig och det gör för ont att plocka fram känslorna igen. Med tanke på mitt förra inlägg kan det också vara så att hon inte vågar träffas av rädsla för vad familjen ska tycka.

Det är oerhört skönt att vara i sällskap med andra adopterade under denna resa, människor som delar samma känslor. Kanske kan vi hjälpa varandra att förstå våra känslor. Att adopteras bort, oavsett om det gjordes med de allra bästa avsikterna, innebär att fullkomligt livsavgörande beslut togs rakt över våra huvuden. Det ger upphov till en mängd olika känslor, varav man knappt förstår hälften.

För mig innebär inte ett sökande att jag letar efter en familj, det har jag redan en. Sökandet innebär istället en bit av ett pussel; vem är jag, hur blev jag den jag är? Därmed inte sagt att jag inte skulle uppskatta kontakten. Särskilt syskon hade varit roligt att hitta.

SKRUVA UPP VOLYMEN!

2ne1är den tuffaste tjejgruppen på k-popscenen. Videon är så häftig! Låten heter 내가 제일 잘 나가 = Naega je jal naga, vilket betyder I'm the best. ^^  Boom ratatata tatatatata BEAT!