När någon frågar mig var jag kommer ifrån brukar jag svara Sverige. Det leder genast till en ny fråga: "Nej, jag menar var kommer du ifrån på riktigt?" Då brukar jag svara Korea. Min identitet som svensk blir alltid ifrågasatt vare sig jag är i Sverige eller utomlands. Visst, man kan ju berätta att man är adopterad men det leder alltid till följdfrågor om bioföräldrar etc, saker som faktiskt är personliga och som personen som jag kanske nyss mött inte har med att göra. I Sverige svarar jag alltjämt att jag är svensk. Vad svarar jag om någon frågar i Korea?
Det skulle vara intressant att få veta vad andra generationens invandrare (alltså svenskar födda i Sverige av invandrade föräldrar) svarar på frågan var de kommer ifrån. Jag frågade tre första generationsinvandrare på jobbet, från tre olika världsdelar vad de svarar om någon frågar var de kommer ifrån och alla svarade "Sverige". Det verkade mycket självklart för dem, mer självklart än vad det är för mig. Första generationsinvandrare som har ett annat modersmål och har haft annat medborgarskap (ok det har ju jag också i hela 4 månader fast det räknas ju inte) är mer säkra på sin svenska identitet än jag. Vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Eller så kanske jag bara tänker för mycket?
På tal om medborgarskap har jag läst att Korea numera erbjuder medborgarskap till utlandsadopterade. Det kanske skulle matcha min ambivalenta identitet? Om inte annat kan det ju vara bra att ha om man skulle få för sig att stanna längre någon gång. Hmm, jag ska fundera på detta.
Idag är en stor dag för alla ELFs (EverLasting Friends, vad man kallar fans av Super Junior) för SM har släppt releasedatum för deras sjätte album Sexy, Free and Single *fnissar åt titeln* och 1 juli är det dags. Det innebär att jag måste introducera er för ett av de absolut största K-popbanden, både sett till antalet medlemmar och fans: Super Junior. Jag hade lite ångest över vilken låt jag skulle välja men bestämde mig till sist för en klassisk SuJuvideo, vilket innebär, för att citera Simon och Martina: "A bunch of welldressed guys dancing in an oddly lit room."
Ibland avundas jag andra generationens invandrare som just har sitt sprak och sin kultur. Vad har man sjalv att greppa tag i nar man inte kanner sig valkommen? Jag kanner mig anda valdigt svensk och har inte haft nagra storre anpassningsproblem men visst dyker fragan upp, vem ar jag? Har i Dubai far man samma fraga: men var ar du egentligen ifran? Adoption ar nagot nytt for de flesta, hur funkar det? For manga verkar anda blodsbanden vara det viktigast, ar man fodd korean sa ar man korean.
SvaraRaderaIntressant att man kan fa koreanskt medborgarskap!
Kram!