Man kanske skulle ansöka?

Jag vet inte när jag såg informationen om SWS Welcome Home Program första gången, mer än att det var på Adoptionscentrums hemsida och att jag sade till Rickard: Kolla här, borde jag söka? Naturligvis väntade jag tills dagen innan ansökningstiden gick ut, fyllde i ansökan med inte helt genomtänkta men ärliga svar, valde ut ett hyfsat nyttaget mobilfoto i dålig upplösning samt skickade sambon att ta kopia på mitt passfoto och skicka in alltihop. Vecka 19 skulle SWS meddela de lyckliga utvalda.

Torsdagen 10 maj har jag ett par missade samtal från ett okänt nummer men som den misstänksamma person jag är ringer jag inte tillbaka eftersom jag inte kan hitta numret på hitta.se. Kommer hem och ser på mailen att det är Lina från AC som har försökt nå mig! Får lite hjärtklappning. Hon vill att jag ska höra av mig till henne så fort som möjligt dagen efter och jag hänger givetvis på telefonen när AC öppnar. Det finns en plats åt mig! Jag får åka med!

Den snälla sambon menar på att det var av medlidande eftersom jag närmar mig maxåldern. Jag är mer inne på att de blev mäkta imponerade av mitt fasansfulla passfoto. Hur som helst ska jag åka till Seoul och det känns helt otroligt.

Dagens K-pop för att komma i stämning, med eng sub! SuJu och SNSD - Seoul.